Dalarnas sju underverk – Bygga och bo – omröstning

Dags att rösta!

Nu släpper vi nästa kategori som går upp till omröstning: ”Bygga och bo”. Här hittar du byar och skolor, bruk och torg, gator, härbren och gårdar. Alla med sina unika historier att berätta. Pärlband av röda gårdar, spår av bosättare och av vackert hantverk, stäpplandskap, träslott, lokalt engagemang, och minnen av nybyggaranda och av stormaktstid. Välkommen att lägga din röst!

Dalarnas sju underverk är ett projekt som vill samla och synliggöra sådant som är vackert, intressant, spännande, imponerande, charmigt eller bara konstigt i vårt landskap. Allt som kan rymmas under (den högst subjektiva) rubriken ”underverk”. Vi vill genom projektet få en chans att engagera allmänheten, vi vill hitta gömda pärlor, sprida kunskap som riskerar att gå förlorad, och utöka Dalarnas besöksmål.

Under sommaren 2020 genomför vi sju olika omröstningar, fördelade enligt sju kategorier. Du ser kategorierna och tidsperiod för varje omröstning i högerspalt under röstrutan. Varannan vecka ges möjligheten att vara med och rösta fram vinnarna i aktuell kategori. Vilka bidragen är presenteras samtidigt som omröstningen i den aktuella kategorin drar igång. Sedan har du en vecka på dig att lämna din röst innan vi stänger kategorins omröstning igen, för att ladda om inför nästa. Vi hoppas på en spännande sommar, som kommer bjuda på många nya insikter och kunskaper om vårt fina landskap.

Underverken kan vara sådant vi ser och använder i dag, eller som har funnits i äldre tid. Det kan vara stora idéer som aldrig blivit av, och spännande natur- och kulturmiljöer. Det kan också vara kulturella bidrag, som litteratur, musik, konst, mat, traditioner, uppfinningar, seder och bruk. Kanske imponerande insatser som vanligt folk har åstadkommit. Dalarna är fantastiskt, och bland de bidrag du kommer kunna rösta på finns representanter från hela vårt fina landskap. Hoppas du vill vara med, kanske rösta, eller inspireras till nästa utflykt i närområdet.


kategori: BYGGA OCH BO (röstperiod 1-7/7)

Falu stad

Världsarvets centralpunkt, med rådhuset, Kristina kyrka och Bergslagets huvudkontor.

Mitt i världsarvet Falun ligger Stora torget. Runt torget finns stadens rådhus, det forna huvudkontoret för Stora Kopparbergs Bergslags AB och den mäktiga Kristine kyrka. Det är ett av landets få torg som lutar kraftigt.

Efter att Falun fått stadsrättigheter vid 1600-talets mitt byggdes ett kronomagasin vid Stora torget. Bara ett par år sedan byggdes det om till rådhus, och var då stadens enda profana stenbyggnad. Den nuvarande karaktären är efter stadsbränderna 1761. Byggnaden är ett av landets största stormaktstida rådhus.

Från det att staden grundades rådde motsättningar mellan stadens borgare och Bergslaget som drev gruvan. Köpmännen hade intresse av att sälja sina varor dyrt, medan Bergslaget ville att de skulle vara billiga för att hålla gruvarbetarnas löner nere. Vid Stora torget huserar både borgarna och Bergslaget – vars nuvarande byggnad uppfördes efter stadsbränderna 1761. Festlokalen Bergslagssalongen byggdes till 1819 och byggnaden fick sin nuvarande form 1905 efter ritningar av stadsarkitekt Klas Boman. Inuti finns välbevarade och påkostade interiörer med mycket högt kulturhistoriskt värde.

Kristine kyrka byggdes för stadsborna 1642–1655, under ledning av murmästare Hans Ferster. En omfattande restaurering 1905 har präglat framför allt kyrkans interiör, och 2020 avslutades en inre restaurering som förtydligade detta tidslager. Kristine kyrka räknas till ett av de främsta monumenten från vasarenässansen.

Källor/läs mer: Sundström, K. & Olsson, D.S., Husen berättar: bevarandeplan för Falu innerstad, 1988

Foton:

1 Stora torget med rådhuset till vänster och Kristine kyrka till höger, fotograferat 1890 av August Wahlström. Samma vy är påfallande lik sig än i dag. Dalarnas museums bildarkiv.

2 Kristine kyrka till vänster och Bergslagets huvudkontor i mitten av bilden. I byggnaden till höger om Bergslagets kontor hade Selma Lagerlöf en stor våning. Foto: Adam Moll, Dalarnas museum.

Garpenberg socken

Sveriges äldsta gruva i drift

Vid Garpenbergs bruk har gruvdrift bedrivits sedan 1200- eller 1300-tal. På 1400-talet övergick bruket i kronans ägo. 1553 etablerades en kungsgård på platsen. I början av 1600-talet lämnades gård och gruvor som arrende till enskilda personer och övergick snart i privat ägo.

Huvudbyggnaden är uppförd i sten, efter ritningar av C C Gjörwell signerade 1801. Tre av ursprungligen fyra flygelbyggnaderna står kvar. De är uppförda i sten omkring 1760. Flera av brukets äldre byggnader är bevarade, såsom Malmgården, Västra och Östra Malmlängan, ”Gamla Slaggstensbyggnaden”, spruthuset, Gamla Folkets Hus, ett bostadshus och kalkhuset, brygghuset, och Gamla bastun. En äldre stenvalvsbro och en kägelbana från 1790 är också bevarade. Anläggningen köptes av staten och användes som Skogshögskola 1915–1997. Herrgården blev statligt byggnadsminne 1935.

Garpenbergs gruvkapell är det enda bevarade av sitt slag. Enligt traditionen är det från början av 1600-talet. Kapellet är en tornprydd byggnad av timmer med utanpåliggande panel. Kapellsalen finns i bottenvåningen. På gamla kartor kallas byggnaden såväl Bönestuga som Contoir (kontor). Det båda namnen vittnar om att gruvarbetarna innan de inledde dagens arbete, skulle delta i gruvbönen klockan sex på morgonen. Dagsverksskrivaren noterade då vilka som deltog så att man visste vilka som befann sig i gruvan och skulle ha ersättning för sitt arbete.

Gruvkapellet restaurerades 1924 och flyttades till sin nuvarande plats 1947. Det blev byggnadsminne 1988. Byggnaden ligger nära den moderna gruvan som är Sveriges äldsta gruva i drift.

Foto: Gruvkapellet, Maria Björkroth, Dalarnas museum

Järna socken

Nybyggarsamhälle vid imponerande järnvägsstation

Med järnvägen uppstod en mängd nya orter från 1800-talets mitt och framåt – stationssamhällen, varav Vansbro är ett som i äkta nybyggaranda anlades på det som tidigare var sumpig skogsmark. Samhället växte i mycket snabb takt omkring sekelskiftet 1900. Centrum koncentrerades till Järnvägsgatan. På ena sidan gick järnvägen parallellt, och på andra sidan byggdes hus i två eller tre våningar med affärslokaler i bottenvåningen. På bakgårdarna fanns uthus, gårdshus och verkstäder.

Järnvägsgatans crescendo var stationshuset från 1899, ritat av arkitekt Erik Lallerstedt. Stationshuset är ett av de pampigaste och största i Dalarna, och har i omröstningar blivit utsett till Dalarnas vackraste byggnad.

Bebyggelsen vid Järnvägsgatan blev betydligt mer stadsmässig än i byarna runtomkring. Vansbro var något nytt, modernt och annorlunda i Västerdalarna men nådde sin höjdpunkt tidigt, och byggandet avstannade i stort sett under 1900-talets andra halva när de största arbetsgivarna på orten lade ned sin verksamhet. Därmed har Järnvägsgatan fått sova en törnrosasömn och undgått de många rivningar och förändringar som drabbat andra stationssamhällen. Att promenera längs Järnvägsgatan är i dag Dalarnas motsvarighet till att gå på huvudgatan i en nybyggarstad i Amerikas vilda västern!

Källor/läs mer: Vansbro kommun, Byggnadsordning för Järnvägsgatan i Vansbro, 2017

Foton:

1 Husen längs Järnvägsgatan i Vansbro vänder alla sina framsidor i riktning mot järnvägen. Foto: Malena Andersson, Dalarnas museum.

2 Järnvägsstationen är centralpunkten på Järnvägsgatan. Foto: Gustaf Reimers, Dalarnas museums bildarkiv.

Norrbärke socken

Vackert belägna bergsmansbyar med karaktäristisk bebyggelsestruktur

Invid Norra Barkens nordöstra strand ligger Stimmerbo och Torrbo bergsmansbyar vackert omgärdade av skogen. Här har bergsmän levt och verkat i nära fem århundraden. Byarna med sina bergsmansgårdar utgör ståtliga avtryck av den bergsmanskultur som är karaktäriserande för södra Dalarna och Västerbergslagen.

Stimmerbo tronar uppå en höjdplatå, vilken reser sig ovan omgivande skogar. Här ligger de rödfärgade bergsmansgårdarna som på ett pärlband, utgörande den radbystruktur som karaktäriserar byn. Mot bygatan vänder sig timmerfasader och låga stenmurar. I norr mynnar gatan i hyttområdet, taget i bruk på 1500-talet och idag vilande intill ett slaggbestrött skogsbryn. Häri köpte bergsmännen andelar och utvann järnmalm. Den goda avkastningen möjliggjorde uppförandet av stora gårdsstrukturer med rymliga huvudbyggnader och loftbodar runt ett gårdstun. Ekonomibyggnader med varierande funktioner hörde också gårdarna till, ibland placerade på andra sidan bygatan. I den nedanförvarande dalgången slingrar Stimmerboån fram och skapar ett bördigt odlingslandskap.

Torrbo är beläget en kilometer sydväst om Stimmerbo, inbäddad i skogskanten. Vid storskiftet 1826 behöll man den ålderdomliga bebyggelsestrukturen med gårdarna vinkelräta mot bygatan. Här spretar byvägen i olika riktningar, mellan beteshagarna, kantade av de röda bergsmansgårdarnas timrade och slaggflismurade ladugårdar och uthus. I byn fanns fram till 1700-talet en hytta i bruk, idag en ruin.

Källor/Läs mer:

Ann-Marie Gunnarssons Byggnadsarv i Bergslagen
Ekomuseum Bergslagen: Stimmerbo-Torrbo bergsmansbyar https://ekomuseum.se/besoksmalen/stimmerbo-torrbo-bergsmansbyar/

Ore socken

Bärare av vardagens historia, förunderligt äkta

Den täta timmerhusmiljön Gammelstan i Norrboda tycks sprungen ur dalamyllan. Byggnaderna står så som människorna lämnade dem och sedan 1966 har de varit ett byggnadsminne. De två bondgårdarna Nissnissgården och Finngården vilar självklart och stolt hemmastadda på sin slänt vid landsvägen. De visar hur bebyggelsen såg ut före storskiftet. Arbetet med att bevara Gammelstan påbörjades 1927 och den blev byggnadsminne 1966.

I Gammelstan kommer man invånarna in på livet. Ägarlängderna går ner till 1600-talet. De flesta invånarna levde och dog i tysthet och lämnade få spår i skriftliga källor. De levde på vad djuren och jorden gav. Alla ting i form av redskap, verktyg och utensilier, nästan alla i trä, som man möter i Gammelstans samlingar är bärare av vardagens historia

Det finns ting och tecken i Gammelstan som avslöjar att människornas föreställningsvärld var en annan än vår. På flera av husväggarna finns det skyddsbränningar till skydd mot mer eller mindre farliga väsen. En förklarlig vidskepelse i utsatthetens tecken. Gammelstans timmerrike presenterar sig i en rikedom av nyanser av grått och brunt skapade av solens och skuggans kurragömmalekar. En ekologisk färgsättning som ger Gammelstan dess säregna skönhet och autenticitet känns så förunderligt äkta: varje knut, varje stock, varje lider.

Foto: Markus Gottschling

Orsa socken

Träslott till byarnas barn

I Orsa socken har olika former av undervisning bedrivits sedan åtminstone 1700-talet. I Orsa kyrkby fanns ganska tidigt en kyrkskola, och ute i byarna fanns lärare för att lära barnen läsa Bibeln. Denna undervisning skedde oftast i någon ledig kammare eller annat tomt rum i byn. Skolhus började först under 1800-talet förekomma i större utsträckning.

Allmän folkskola infördes i Sverige 1842 och småskolan kom 1858. Folkskolereformen ledde till att skolhus byggdes i allt fler byar. Den första generationens skolhus var många gånger små och enkla byggnader, som efter ganska kort tid visade sig vara otillräckliga.

Under 1800-talets sista år skedde en nybyggnadsiver för skolhus i påfallande många av Orsas byar. Dessa skolhus fick en likartad och påkostad utformning i tidens arkitektur. Utformningen av skolorna var sannolikt inspirerad eller hämtad från planschverket Normalritningar för folkskolebyggnader som i olika upplagor presenterades under 1860- och 1880-talen. Inte sällan rymdes både folkskola och småskola under samma tak. Förutom undervisningslokalerna innehöll byggnaderna lärarbostad, med separat ingång.

Byskolorna i Orsa fick en arkitektur som stack ut i bymiljöerna och de ligger i flera fall placerade på spektakulära lägen med hänförande utsikt. De berättar om en genombrottstid för undervisningen av dalaböndernas barn, och är ett säreget drag för bygden.

Källor/läs mer:
Kristenson, H., Skolhuset: idé och form, 2005
Lindqvist, U., Orsa och dess byar, 2009

Foton:

Torrvåls skola byggdes 1898. Bilden är sannolikt taget inte lång tid därefter.

Slättbergs skola ligger mitt i byn. Liksom Torrvåls skola har byggnaden ursprungligen varit målad i en ljus kulör. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Orsa socken och hela Dalarna

Tätt, gammalt och oskiftat

Dalarna utmärker sig gentemot många andra delar av Sverige i det att laga skifte till stor del aldrig har genomförts i landskapet. Därför är det i Dalarna vanligt med sammanhållna bymiljöer, till skillnad från andra delar av landet där byarna på grund av laga skifte splittrats och gårdarna flyttats ut i åkermarken.

I Dalarnas byar ligger gårdarna tätt och bildar gytter av vackra trähus. Husen, som ofta är påfallande enkla, byggdes av bönder med stor hantverksskicklighet för att vara funktionella i bondesamhället.

Skattungbyn är en stor, mångformig och vacker by. Bebyggelsen ligger i en sluttning med utsikt över blånande berg. I byn finns många ålderdomliga hus och gårdar – och här finns även ett baptistkapell från 1851, som är landets frikyrkolokal i bruk. Det byggdes när konventikelplakatet ännu gällde, som förbjöd religiösa sammankomster utanför Svenska kyrkan.

Ingmar Bergman spelade in sin Oscarsbelönade film Jungfrukällan i Skattungbyn 1960, och en kultfilm av mer ökänt slag filmades i byn 1978: porrfilmen Fäbodjäntan. Byn har förutom dessa filmframträdanden blivit känd som ett samhälle med hållbarhetsfokus, med kurser i regi av Mora folkhögskola.

Dalarnas bymiljöer betraktas som bland de mest trivsamma livsmiljöerna i Sverige, och Skattungbyn är en god representant för alla de egenskaper som gör byarna attraktiva – det vackra hantverket i husen, den mänskliga skalan, det slående landskapet och det starka lokala engagemanget.

Källor/läs mer:
Dalarnas museum, Bygga varsamt: guide till Övre Dalarnas byggnadskultur, 2019
Lindqvist, U., Orsa och dess byar, 2009

Foton:

1 I Skattungbyn finns många ålderdomliga detaljer. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

2 Det är inte ovanligt att hitta timmerhus från 1600-talet eller äldre i många av Dalarnas byar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

3 Bymiljöerna i Dalarna är kända för att vara täta och röda. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas musem.

Stora Tuna socken

Välbevarat militärområde med stäpplandskap

Rommehed var Dalregementets mötesplats 1797–1906. Tillsammans har människor och natur skapat ett unikt underverk. Trampet från många soldater skapade en vegetation med mycket speciella växter och insekter som i Sverige är det närmaste du kan komma en stäpp. Idag är det gamla exercisfältet ett naturreservat. Det långvariga trampslitaget kombinerat med det torra och solexponerade läget och den lättdränerade sanden, bildar en unik naturtyp som också är extremt nordliga utposter för vissa arter som annars inte finns på dessa breddgrader. Här förekommer bland annat tallriksäggsvampen och det bandade byxbiet, som gräver små gropar i sanden. Här finner man också en stäppflora med fårsvingel, gulmåra, knytling, fältarv, femfingerört, kummin, röllika, rödven och liten blåklocka.

Området måste för att bibehålla sin karaktär ständigt utsättas för lämpligt slitage. Det finns väl knappast något annat reservat i Dalarna, där slitage i lagom mått inte bara är tillåtet utan dessutom är nödvändigt!

Rommeheds militärläger är också ett byggnadsminne som omfattar 33 byggnader vilka alla idag är i privat ägo. Till karaktärsbyggnaderna hör Officerssalongen och dess flygelbyggnader samt Stambaracken. Men här döljer sig också underofficersmässen, officersbostäder, arresten, marketenteriet, en sjukhusbyggnad m.m.

Foto:

1 Militärbyggnaderna vid Rommehed är mycket välbevarade och typiska för sin tid. Officersbyggnaderna är prydda med snickarglädje som vid närmare anblick visar sig innehålla militära motiv, som bajonetter och dalpilar.

2 Beväringsbarackerna från 1873 är rödmålade och i enklare stil än officersbyggnaderna.

3 Exercisfältet påminner om en stäpp – här finns sällsynta och för vår del av landet unika arter.

Säfsnäs socken

Unikt projekt för en levande finngård

Vid sjön Skifsens östra strand, ca 7 km söder om Fredriksberg, slog sig skogsfinnar ner under tidigt 1600-tal. Det är en av de första platserna i Säfsenområdet som de befolkade, och en mycket vacker sådan. Platsen var bebodd fram till 1940-talet, men sedan har byggnaderna förfallit. Idag finns bara husgrunderna kvar.

Nu pågår arbetet med att bygga upp en typisk skogsfinsk bosättning, intill den ursprungliga platsen, så som den kunde se ut på 1750-talet. Här ska man uppföra typiskt skogsfinska karaktärsbyggnader, och andra gårdsbyggnader som var vanliga på finngårdarna vid tiden. Byggnaderna anpassas i viss mån för att de ska fungera för modern verksamhet. Hittills är fem byggnader på plats, kokhus med spis, rökstuga med rökugn, stolpbod, lada, ria och en fungerande rökbastu som sommartid erbjuder traditionellt finskt bastubad för den som vill prova. Man har även avverkat och svedjat mark för att kunna odla svedjeråg.

Arbetet drivs ideellt, och ambitionen är att skapa en levande finngård, för hantverk, kurser och andra verksamheter. Projektet är unikt i sin strävan efter att använda gamla tekniker och naturliga material från området, och planerna är långsiktiga. Planer finns på många fler byggnader.

Skifsens historia är spännande, och mer finns att läsa på plats. En legend säger att en av skogsfinnarna som bodde på platsen grävde ner sina skatter i området, men inga har återfunnits än. Här kan man njuta av både historia och natur på ett nära sätt, bada, basta, och koka kaffe i kokhuset. En vandringsled, nya Skifsenleden på 22,5 km, utgår från Säfsnäs hembygdsgård i Fredriksberg.


Källor/Läs mer:
https://finnskogarna.com/finngarden-skifsen/
www.skifsen.se
www.wikiwand.com/sv/Finngården_Skifsen
https://ekomuseum.se/besoksmalen/knytpunkten-stromsholm/

Foto: Ekomuseum Bergslagen

Älvdalens socken

Ett av Sveriges äldsta trähus, och senromansk ornamentik

Nära Älvdalens kyrka står två synnerligen märkliga träbyggnader, kyrkhärbret och loftboden. Liksom alla gamla timmerhus i Dalarna så är de flyttade och deras historia är höljd i dunkel. De anses vara uppförda för kyrka eller prästgård. På bägge byggnaderna förekommer skrift från äldre tid med så kallade dalrunor.

Kyrkhärbret är ett av Sveriges äldsta bevarade profana trähus. Timret är daterat till år 1285. Härbret är ett fristående förrådshus för förvaring av spannmål, kläder och diverse redskap. Det har använts som tiondebod och sockenmagasin. Byggnaden är uppförd av rundtimmer och knuttimrad i två våningar. Dörrarna och dörrinfattningarna har ornamentik från byggnadstiden. Dörrarna har medeltida beslag.

Loftboden är från 1570-talet. Den är uppförd av bilat timmer och knuttimrad i två våningar. Övre våningen nås via loftgången. Också loftboden är ett förrådshus där rummen använts för olika slags förvaring och kan ha använts som sovhus för tillfälliga övernattningar. Byggnaderna blev byggnadsminne 1985.

Tidens tand kommer att utplåna kyrkhärbrets berömda senromanska utsmyckningar. Ornamentiken är koncentrerad kring dörrpartiet. Bjälken över de parställda dörröppningarna siras med rankornament på båtformade avfasningar, stockarna på sidorna om gåtarna har rika, av rankverk bildade skärningar. Alla dessa ornament har karaktären av plattskärning och framträder med en tydligt markerad relief över ytan. Själva dörrgåtarna antas även de haft en utsirning och denna tros ha varit ristad. Svaga spår anas i olika belysningar.

Foto: Kyrkhärbret i Älvdalen

Bild: Gerda Boëthius, Kyrkhärbret i Älvdalen. Sidan  129-144 i Fataburen 1931.

Omröstningen för denna kategori är avslutad.

Rösta i denna kategori:


Alla kategorier, och tidsperiod för omröstning

  • Natur och landskap: 17 – 26 juni
  • Bygga och bo: 1 – 7 juli
  • Kreativitet och tradition: 15 – 21 juli
  • Landmärken: 29 juli – 4 aug
  • Arbete och industri: 12 – 18 aug
  • Livsgärningar: 26 aug – 1 sept
  • Spår av det förflutna: 9 – 15 sept

Skip to content