Timmerhuskulturen

En unik kulturmiljö

Timmerhuskulturen är Dalarnas främsta bidrag till världens unika kulturmiljöer. Den är geografiskt representerad över hela landskapet och historiskt ända tillbaka till medeltiden. I dag är c:a 165 timmerhus dendrokronologiskt daterade till medeltiden medan ytterligare ett sextiotal uppskattas vara från samma period. Det äldsta daterade huset är eldhuset på Zorns gammelgård i Mora som har daterats till år 1237. Under 1600-talet ägde en välståndsökning rum bland bönderna vilket märks i byggnadsskicket då många timmerbyggnader med mycket hög kvalité finns kvar från denna epok. Från och med 1700-talet framträder så de första rödfärgade timmerbyggnaderna hos bönderna. Sågteknikens utveckling på 1800-talet påverkade också timringstekniken med enklare och mer enformiga knutar. Byggandet av timmerhus dog inte ut i och med industrisamhällets framväxt men omvandlades och blev i stället populärt bland kategorin sommarnöjen och sportstugor. Under andra hälften av 1900-talet var det inte alls ovanligt att låta uppföra ett eget hem i form av ett timmerhus, framför allt i Siljansbygden.

Kännebilden för timmerhuskulturen i Dalarna är framför allt de rödfärgade tätbebyggda byarna och de gråfärgade byggnaderna på fäbodarna. Under hundratals år utgjorde den fyrkantbyggda gården idealet för bondefamiljen i byn. Varje enskild byggnad i gårdsbildningen hade en funktion, det var ett månghussystem.

Dalfolkets hantverks- och byggnadsskicklighet blev känd även utanför landskapet och kom särskilt från 1500-talet att efterfrågas över allt större delar av det svenska riket. Timmerkonstruktioner, grundläggningar, broar, kyrkor, klockstaplar, bostadshus och slott, ladugårdar, gjuthus, industribyggnader och flottningsanläggningar på många olika håll har helt eller delvis uppförts av män och av kvinnor från Dalarna. Möbler och byggnadssnickerier har förfärdigats av skickliga snickare. Järn smiddes ut för användning i byggnadsverk. Interiörer har smyckats av kringvandrande dalmålare.

Skip to content