Hembygdsförbundets historia
Hembygdsrörelsen lever med oförminskad kraft. Man tar aktiv del i samhällsdebatten, bevakar natur- och miljöfrågorna, samarbetar med skolan, studieförbund och föreningar samt ger ut egna årsböcker, skrifter och tidningar. Tanken att värna vårt gemensamma kulturarv föddes i början av 1900-talet. Bakgrunden var 1800-talets stora samhällsförändringar. Ungdomarna stod i spetsen för den svenska hembygdsrörelse som växte fram. Man ville försvara människovärdet mot industrialismens framfart. Stora hembygdsmöten i Dalarna samlade tusentals människor till ett engagemang i Karl-Erik Forsslunds anda. Karl-Erik Forsslunds bok ”Storgården” blev en väckelseskrift för den framväxande hembygdsrörelsen.
Friluftsmuseer skapades med Arthur Hazelius Skansen som förebild. Lokala fornminnes- och hembygdsföreningar bildades inspirerade av den folkliga ungdomsrörelsen med målet att arbeta för nuet och framtiden. I Dalarna läggs år 1905 grunden till Gagnefs Minnesstuga, 1907 startade Bjursås fornminnes- och hembygdsförening, 1908 Föreningen Hedemora Gammelgård och Särna Fornminnesförening. Många hembygdsgårdar började byggas under 1920-talet. I Dalarna finns nu ett femtiotal levande hembygdsgårdar.
Byggnadsvård och föremålsinsamlande spelade länge en huvudroll. Lokalhistorisk forskning har bedrivits och har även tilltagit under senare år. Ju mer hoten mot vår miljö vuxit har vården av kulturlandskapet och kulturmiljön satts i förgrunden. Många hembygdsvårdare har engagerat sig i kampanjer för ortnamnens bevarande, för en levande landsbygd och för staden/tätorten som hembygd.
Dalarnas Hembygdsförbund bildades på Ankarcronas Holen, Tällberg, den 4 juli 1915, och år 1930 slogs det samman med Dalarnes Fornminnesförening, bildad 1862, till Dalarnas Fornminnes- och hembygdsförbund.
