LANDMÄRKEN

Här kan du läsa om de utvalda bidragen i kategorin ”Landmärken”. Här finns historiska och unika byggnader och platser, vissa riktigt gamla, andra bara några årtionden. De berättar om nutidshistoria, om minnen från förr, om sådant som bevarats och sådant som försvunnit, om historiska evenemang. Här ryms storslagna idéer, ingenjörskonst, arkitektur och byggnader som på olika sätt spelat roll för människor.

Avesta stad

Spektakulärt höghus i Arabiakeramik och ett aldrig genomfört stadscentrum.

Alvar Aalto från Finland var en av världshistoriens mest kända arkitekter. I Avesta har han efterlämnat två omtalade spår: den azurblå byggnaden Sundh center och det aldrig genomförda stadscentret Akropolis.

Ett par decennier in på 1900-talet uppstod ett behov av stadsmässig centrumbebyggelse i Avesta. Stadsstyrelsen gav arkitekterna Albin Stark och Alvar Aalto i uppdrag att rita en lösning. De lämnade 1941 fram förslaget Akropolis: ett sammanhållet stadscentrum som skulle innehålla stadshus, bibliotek, möteslokaler och folkets hus, tingshus, stadshotell och en teater. Arkitekturen var nyskapande – men för djärv för stadens politiker och tjänstemän som valde att inte genomföra planerna.

En av de drivande bakom det föreslagna stadscentrumet var byggmästaren Ernst Sundh. Han valde därför att anlita Aalto för att rita en egen stor byggnad i Avesta – Sundh center, även känt som Aaltohuset eller Blå huset. Sundh center stod färdigt 1961 och består av en höghusdel och två trevåningslängor. Fasaderna är klädda med azurblå keramikstavar som designades särskilt för fastigheten och tillverkades av Arabia i Finland. Överst i höghusdelen inreddes en etagevåning åt Sundh själv. Ett antal ägarbyten ledde till en ovarsam hantering av fastigheten, men den nuvarande ägaren har på ett förtjänstfullt sätt lyckats återställa en del av glansen. Sundh center är sedan 2011 byggnadsminne.

Källor/läs mer:
Arkitekturtidskriften KRITIK #14, 2011 (http://www.syntesforlag.se/kritik/14.pdf)
Tidskriften Byggmästaren, nr 23, 1944

Foton:
1. Sundh center sticker ut som byggnad i Dalarna och Sverige. Bilden är från när huset var ganska nybyggt, och efter de senaste årens omvårdnad är sig byggnaden än en gång sig lik exteriört. Foto: AB Flygtrafik, 1969, Dalarnas museums bildarkiv.

2-3. När fasaderna renoverades för några år sedan kontaktades Arabia, som visade sig ha kvar gjutformar och färgrecept till fasadplattorna. Nytillverkade keramikstavar kunde därför monteras där de ursprungliga saknades. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Borlänge stad

Europas största kupolbyggnad.

Borlänge har sedan 1870-talet varit en betydelsefull industriort, men stålkrisen på 1970-talet gjorde att handeln blir allt viktigare som arbetsgivare och ekonomisk drivkraft. Inne i centrum fanns både varuhus och mindre butiker, familjeföretag och kooperativa rörelsen.

Under det sena 1980-talet började Kupolen att byggas, efter ritningar av arkitekt Jan Larsson. Byggnaden har en diameter på 123 meter, och är den största i sitt slag i Europa. Anläggningen var tänkt att vara en ny mässhall, med detaljhandel på nedre plan. När Kupolen invigdes 15 september 1990 stängde både ICA och Domus sina butiker i centrum för att istället fokusera på Kupolen. Allt fler handlare följde efter, och stadskärnan förändrades drastiskt med den utflyttade handeln.

Kupolens övre våning byggdes med en hall som var 11 000 kvadratmeter stor, och med en takhöjd på 24 meter. Storleken var styrd efter de internationella måtten för en fotbollsarena. Just fotbollsmatcher spelades aldrig i hallen, men däremot anordnades bland annat Davis Cup-semifinalen i tennis 1993 och dam-VM i innebandy 1999 i Kupolen. Hallen var även platsen för nöjesevenemang, som Sveriges största datorfestival Dreamhack, spelningar med såväl dansband som Motörhead samt inspelningen av tv-programmet Gladiatorerna.

Foto: Kupolen sedd från parkeringen. Foto: Lars Jönses, Dalarnas museum.

Stora Kopparbergs socken

En plats för hälsa och upplevelser, från barn till elitidrottare.

Riksskidstadion och hoppbackarna på Lugnet i Falun byggdes 1973 inför det världsmästerskap som skulle hållas här året efter. De närmsta åren byggdes i anslutning till skidarenan även sporthall, ishall, bandyplan och utomhusarenor för friidrott och tennis. Efter hand har Lugnet utvecklats till en fritidsanläggning med en viktig roll i svenskt idrottsliv. Här kan 57 av Riksidrottsförbundets 67 specialidrottsförbund bedriva sin verksamhet.

I centrum finns fortfarande skidåkningen, och ovanför skidstadion reser sig de ikoniska hoppbackarna som markerar Faluns silhuett. De bildar ett mäktigt landmärke som syns på flera mils avstånd. Hoppbackarna kan nås med bil eller till fots, och redan vid deras fötter är utsikten över Falun och bygden runtomkring fantastisk. Det går även att åka hiss upp i den högsta hoppbacken, K 115, som är 52 m hög. Därifrån är utsikten svårslagen. Vid dess fot finns Lugnets skidmuseum. Den mindre backen, K 90, är 22 meter hög och har en plastbeläggning för backhoppning även sommartid.

På Lugnet genomförs varje år sedan 1959 Svenska skidspelen, som en del av längdåkningens världscuptävlingar. Här arrangeras också Barnens skidspel årligen sedan 1988. En skidfest som lockar uppemot 2000 barn. Lugnet är populär arena för motionärer, med fina skidspår under en lång vintersäsong, och banor för bland annat löpning, cykling och frisbeegolf sommartid.

Falun har arrangerat fyra världsmästerskap på skidor. Första gången var 1954, det första VM där kvinnliga världsmästare utsågs. Vasaloppet ingick i tävlingarna, och Sixten Jernberg från Lima gjorde premiär i stora mästerskap. VM 1974 hölls på den splitternya arenan vid Lugnet. Plastskidan fick sitt genombrott, och Magne Myrmo från Norge blev historisk som ”den siste världsmästaren på träskidor”.

Det bestående minnet från VM 1993 är för svensk del Torgny Mogrens seger i femmilen. Det här var också året då Bubo lanserades som maskot för skidsporten och tävlingarna i Falun. 2015 var det dags igen för VM på Lugnet. Arenan och hoppbackarna rustades upp, inte utan livliga diskussioner om hoppbackarnas betydelse för Falun. Evenemanget som utsåg världsmästare i backhoppning, längdåkning och nordisk kombination blev en folkfest av stora mått, och de bästa svenska VM-framgångarna någonsin. Över 280 000 besökare fyllde tävlingsarenan, och 714 tävlande från 57 nationer deltog.


Källor/Läs mer:
https://www.falun.se/gora–uppleva/skid-vm-2015-i-falun/historiska-skid-vm-staden-falun.html
https://skidspelen.se/sv/om-skidspelen/
https://www.skidor.com/Grenar/langdakning/VM2015/Merfakta/TidigareVMiFalun
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lugnet,_Falun
https://www.dt.se/artikel/barnens-skidspel-pa-lugnet-31-a-upplagan-blev-till-en-riktig-fest
https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsm%C3%A4sterskapen_i_nordisk_skidsport_2015

Foto: Emma Henning, Dalarnas museum
1. Svenska skidspelen
2. Invigning av skid-VM 2015
3. Barnens skidspel
4. Hoppbackarna
5. Marcus Hellner på rikdsskidstadion

Gagnefs socken

Unik brobyggartradition med stort kulturhistoriskt värde.

Flottbroar, flytbroar, är kända sedan antiken. Flottbroar har funnits på många olika ställen i Sverige, i Dalälven sedan mitten av 1600-talet. Totalt är 32 stycken flottbrolägen kända i Dalälven med biflöden, varav 25 stycken fanns kvar in på 1900-talet.

I Gagnefs socken har det funnits en flottbro över Österdalälven vid Djurås. Bron som är känd sedan 1650-talet, ersattes av en fast bro 1933. Flottbron vid Kyrkbyn är också känd sedan 1650-talet. Flottbron över Österdalälven mellan byarna Österfors och Västerfors är förmodligen av betydligt yngre. Bron finns säkert belagd på storskifteskartor 1811 och 1812.

Flottbron vid Kyrkbyn ombyggdes kraftigt 2001–02 och förlorade då mycket av sin gamla karaktär. Bland annat borttogs den för 1900-talets flottbroar så karakteristiska upphöjda fackverksspannet. Bron ligger nu också betydligt högre över vattenlinjen än tidigare. Genom denna ombyggnad förlorade bron en stor del av sitt teknik- och kulturhistoriska värde.

Flottbron vid Österfors har dock kvar mycket av sin 1800-talskaraktär. År 1984 genomfördes en omfattande renovering av bron. I princip allt gammalt trävirke utbyttes mot nytt. Huvudprincipen var att bron efter denna renovering i stort sett skulle se ut som tidigare. I dag är det knappast någon som reflekterar över denna renovering. Bron ser ut ”som den alltid sett ut”. Att man kontinuerligt byter ut trävirke i en bro är helt naturligt. Det viktigaste är att konstruktionen förblir intakt.

Flottbron i Österfors är helt unik i Sverige och representerar en flera hundra år gammal tradition och tekniskt kunnande för att bygga bro. Bron ligger mycket vackert belägen nedanför Österfors och är lättillgänglig för besökare. Den har i ett flertal kulturhistoriska inventeringar klassats mycket högt.

Jan-Olof Montelius

Källor/Läs mer:
Björklund, Anders: Flottbroar. DFHF årsbok 1975
Montelius, Jan-Olof: Flottbron i Österfors. Gammal eller ny? DFHF årsbok 2023

Foto:
1. Flottbron över Dalälven vid Österfors. Vy mot V. Foto Jan-Olof Montelius 2004
2. Gagnef, Österforsbron. Vy mot Österfors. Foto Vägverket, Broliggaren 1959
3. KEF, 1919, Dalarnas museum

Grytnäs socken

Världens största dalahäst, en ikon i gigantiskt format.

Ett verkligt underverk är världens största tredimensionella dalahäst. Den invigdes 13 december 1989 och hade byggts under sommaren av byggföretaget Skanska efter en idé av Christer Cavallin vid Fastighets AB Sälen. Som underlag för hästbygget använde konstruktörerna en äkta dalahäst av trä som sågades itu. Bitarna användes sedan för att konstruera jättehästen med hjälp av då toppmodern CAD/CAM-teknik. Med bygget ville man också visa att det med stål och betong gick att bygga precis vilka former och konstruktioner som man önskade.

För att hästen skulle bli världens största dalahäst behövde den vara högre än tretton meter och den gjordes 13,2 meter hög, 12 meter lång och 3,5 meter bred. Stommen bestod av åtta ton stålbalkar och sträckmetall som kläddes med sprutbetong. Totalvikten beräknades till 87 ton. Hästen målades med 300 liter färg av Ingemar Nordström och fyra andra målare. Mönstret och färgerna bestämdes av den då 74-årige dalahästexperten Jannis Olsson från Nusnäs.

Färgen med isocyanater gjorde att hästen hade en glasaktig yta. Betongen och målningen höll i mer än tjugo år därefter behövde den restaureras. Den 2 oktober 2019 återinvigdes den nyrenoverade dalahästen som numera ägs av Avesta kommun och har blivit både namn och ikon för området där den står. Dalahästen i Åsbo är fortfarande världens största tredimensionella dalahäst, men hösten 2019 målades en större dalahäst av konstnären Shai Dahan på en husgavel i Manhattan, New York, den målade hästen är 18 meter hög.

Foto:
1. Dalahästen i Avesta 2004. Foto: Privat.
2. Tidningsurklipp från bygget av Dalahästen 1989.

Hedemora socken

Landsortens Drottningholm, Nordeuropas enda bevarade teaterlada.

Byggnaden som varit teater och magasin återupptäcktes 1945 som Sveriges enda och äldsta i sitt slag, i oförändrat skick bevarade teaterlada. Kanske även Nordeuropas enda, vid upptäckten kallades den t.o.m. landsortens Drottningholm. Återöppnades 1946 av kronprinsen och kronprinsessan som en huvudattraktion vid Hedemora stads 500-årsjubileum.

Teaterladan är byggd på 1700-talet av en grosshandlare. Det är en knuttimrad rödfärgad trevåningsbyggnad med brutet tak och tjärade fönsterluckor. Lagerlokal och skådespelarloger i bottenvåningen med en smal, vindlande trappa till teatersalongen ovanpå. Teater hörde till attraktionerna vid de stora årliga marknaderna. Här uppfördes bland annat ”Gustav Vasa”, ”Stamfrun”, ”Rövarbandet” och Gustav III:s ”Helmfelt” eller ”Den återfunne sonen”. Trollerikonstnärer, jonglörer och taskspelare gav också föreställningar.

Teatern i Hedemora omtalades som ”ny” 1829 då ett resande sällskap gästspelade. I slutet av 1800-talet användes lokalen av Frälsningsarmén, sedan blev den lager. Det gamla Thaliatemplet är en unik och utsökt pärla i svensk teaterhistoria. Att teaterladan ägt en för dåtiden extravagant prägel framgår av att den har haft två loger med oxögon och en balkongrad. Till de tekniska finesserna hör ett stort hål i taket, genom vilket lampan hissades upp när ljuset i salongen skulle släckas.

Renoveringen var omfattande. Väggarna kläddes med karduspapper som målades gustavianskt rosafärgat och de små logerna försågs med stänktapeter. De dekorativa väggmålningarna restaurerades av konservator Axel Nilsson. En gammal scenbelysning blev modell för nytillverkade lampor. Operans verkstäder deltog i arbetet med kulisser mm. Fond och ridå målades av Dramatens dekorationsmålare. I arbetet deltog Drottningholmsteaterns intendent, riksbibliotekarien, Operans maskinmästare, landsantikvarien m.fl. Restaureringen möjliggjordes genom en donation från generalkonsul Ax:son Johnson samt bidrag från statliga lotterimedel.

Dramaten gjorde 1948 ett succéartat gästspel med bl.a. Holger Löwenadler, Mimi Pollack och Inga Tidblad i Sheridans klassiska pjäs ”Skandalskolan”. Teaterladan är byggnadsminne sedan 1964.

Foto:
1. Teaterladan vid Gussarvsgatan, senare magasin. En tid även frälsningsarméns lokal. Foto: Karl-Erik Forsslund, 1929.
2. Teaterladan. Foto Arild Vågen.
3. Scen. Foto Calle Eklund.
4. August Lindbergs hörn. Foto Riksantikvarieämbetet.

Malungs socken

Imponerande träslott sprungna ur sekelskiftets välstånd

Malung vid tiden kring sekelskiftet 1900 var en dynamisk plats. Handlarna byggde nya, större handelsbodar och skinnfabrikörerna rymliga verkstäder.

Med ökat välstånd följde också nya hus. I och kring centralorten tillkom både villor och imponerande handelshus.

1892 invigdes järnvägen Brintbodarna – Malung. I Hånäset, vid Öjesjöns strand lades en station, som redan efter några år hade skapat förutsättningar för byggandet av stora sommarvillor. Först ut var Bengt Jonas Bengtsson som 1899 kunde inviga Öje villa. Huset, som ligger i en brant sluttning, reser sig med fyra våningar mot sjön och är än i dag det ojämförligt största av Hånäshusen. Villan var åretruntbostad och inrymde även en handelsbod.

Längst ut på udden ligger den Thorolfska villan. Ett märkligt litet timmerslott i två våningar med ett högt torn. Huset byggdes 1916 av handelsmannen och hembygdsforskaren Erik Thorolf.

Villa Skogsbo, en klassisk sommarvilla i rött med vita knutar och småspröjsade glasverandor, uppfördes av garveriägare Anders Eliasson och stod färdig 1911. Villan omgavs från början av en omsorgsfullt planerad trädgård med vindlande stentrappor från sjön och konstfärdigt utformade grindar av knotiga grenar.

Hånäset fortsatte att locka till sig byggare av sommarvillor. Vid 1900-talets mitt byggde exempelvis Jofas grundare Niss Oskar Jonsson en amerikainspirerad bungalow på en udde i sjön. Än idag är Hånäset en omtyckt tillflyktsort där de imponerande träslotten lever vidare.

Nirs Peter Nordin

Foto: Nirs Peter Nordin
1. Öje villa färdig 1899 i Hånäset, Malung.
2. Villa Skogsbo från 1911 i Hånäset, Malung.
3. Thorolofska villan byggd 1916 i Hånäset, Malung.

Rättviks socken

Kungligheter, kontinental lyx och Sveriges längsta träkonstruktion.

När en järnvägsstation byggdes 1890 i Rättvik började herrskapsturisterna flockas till bygden. Den 628 meter långa Långbryggan byggdes några år senare för att underlätta för passagerartrafik i den långgrunda Rättviken.

För att tillgodose turisternas behov av bekvämt boende invigdes Rättviks turisthotell 1894. Hotellet var en imponerande träbyggnad med torn, verandor samt spån- och ornamentklädda väggar. Redan tre år senare stod annexet Engelska hotellet färdigt. Dessa två byggnader sammanbyggdes med en matsal ritad av Lars Israel Wahlman. Träbyggnadskomplexet räknades som landets största vid sekelskiftet. Under ledning av den berömda hotellpionjären Wilhelmina Skogh var Rättviks turisthotell ett mycket välsett etablissemang.

I Sjurberg byggdes även två stora lyxhotell. Först ut var Persborg som 1906 byggdes av Hilda Rehnström vid Siljans strand. Hotellet hade eget kallbadhus och järnvägshållplats, varmgarage, tennisplan, rum med privatbad, gillestuga i allmogestil och en stor matsal i dalabarock.

Det andra hotellet var Siljansborg som byggdes högst upp i Sjurberg 1909. Siljansborg drevs av Sigrid och Britt Arpi och lockade förmögna gäster och celebriteter. Ingmar Bergman skrev flera manus på hotellet, och kungafamiljen firade vintersemester på hotellet åren 1911 och 1913.

De storslagna hotellen i Rättvik fick det svårt från 1950-talet och framåt. Rättviks turisthotell brann respektive revs mellan åren 1945 och 1968, Persborg brann ned 1979 och Siljansborg revs 1982. Kvar av epoken finns i dag bara Långbryggan.

Källor/läs mer:
Christerson, R. (red.), Rättvik: 100 år som turistort, 1998
Edvardsson, L. (red.), Rättvik: turistort med tradition, 2010
Olsson, D.S. (red.), Dalarnas hembygdsbok 2001, Arkitektur i Dalarna

Bilder:

1. Rättviks turisthotell byggdes av järnvägsbolaget. För de första ritningarna stod arkitekt Nils Nordén. Ur Dalarnas museums samlingar.

2. Biblioteket på Hotell Siljansborg. Turisthotellen i Rättvik präglades av lyx, exklusiva material och konstnärliga utsmyckningar. Foto: Gustaf Reimers, 1930, Dalarnas museums bildarkiv.

3. Långbryggan är med sina 628 meter troligen Sveriges längsta träkonstruktion. Foto: Holger Ellgaard / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)

Särna socken

Märklig interiör i träkyrkan med anor från 1600-talet

Särna gamla kyrka har en patina av torkad tjärstrykning i rostbrunt och grått. Själva kyrkomiljön är ovanlig med två generationer av kyrkor, kyrkogårdar, prästgårdsbyggnader och byns första skolbyggnad. Den 16 juni 1908 bildades Särna Fornminnesförening för att tillvarata ”socknens gamla träkyrka, dess vackraste fornminne”. Den är kyrkligt kulturminne och en av landets ca 35 bevarade träkyrkor med anor från 1600-talet.

Kyrkan är byggd i liggtimmer klädd med stående panel. Består av rektangulärt långhus med rakt avslutat kor, en sakristia i norr och ett kyrktorn som är klätt med träspån. Blyinfattade fönster. Kyrkan har helt saknat uppvärmning. I senare tid fanns endast en liten öppen spis i sakristian. Församlingen satt med slädfällar om fötterna vid gudstjänster vintertid.

Inför kung Gustaf VI Adolfs eriksgata hösten 1953 genomgick kyrkan en genomgripande reparation under ledningen av konstnären Jerk Werkmäster, arkitekt Ragnar Hjort och byggmästaren P.M. Rönnstedt. Syftet var att återställa kyrkans 1700-talskaraktär. Delar av den ursprungliga inredningen rekonstruerades.

Bygget av kyrkan inleddes den 9 juni 1684 av timmermän från Mora och Våmhus, som tre dagar senare hade fullbordat väggarna och avlöstes av särnaborna, varpå kyrkan i ofärdigt skick kunde invigas redan den 27 juni. År 1766 förlängdes kyrkorummet och höjdes med sex timmervarv, även sakristian utvidgades. Vid restaureringen 1953 återställdes målningarna i kyrkan från 1771 som varit övermålade. Den synnerligen märkliga interiören associeras till karaktär och färgsättning med dekormåleriet i jämtländska och norska kyrkor. Den är ett verk av flera olika mästare. Kyrkorummet dekorerades av målaren Erich Wallin och hans son Nils Wallin från Sveg. Altartavlan från 1775 skildrar Kristi himmelsfärd och är ett verk av rokokomålaren Anders Berglin från Jämtland. Dekoren gjordes av bildhuggarmästaren Jonas Granberg som även utfört skulpturerna till huvudaltaret i Trondheims domkyrka. Hans son Pål Jonson deltog också i arbetet.

Foto:
1. Särna gammelkyrka. Wikimedia commons.
2. Nya prästgården och gammelkyrkan, 1919. Dalarnas museums arkiv.
3. Interiör mot nordöst. Rikantikvarieämbetet. Fotograf okänd.

Torsångs socken

Ett av Sveriges äldsta museer, och en historia knuten till Gustav Vasa.

Byggnaden är ett loft även om den ibland omtalas som en ”stuga”. Den är knuttimrad i två våningar, alla rum har ingång från byggnadens framsida, rummen på övre våningen nås med hjälp av loftgången. Timret är fällt år 1504 enligt dendrokronologisk datering. Den murade källaren är troligen äldre.

Ornäsloftets plats i den svenska historien hänger ihop med berättelsen om Gustav Vasas väg till tronen som han besteg 1521. Efter kungens död 1560 skrevs en berättelse om en dramatisk flykt som ska ha skett från Ornäs. Först hade Gustav mottagits som vän men sedan blivit förrådd.

År 1691 omtalas byggnaden i så dåligt skick att man tänkte riva den. På 1750-talet reparerades den på initiativ av kamreraren J Brandberg vid Stora Kopparbergs gruva och gjordes till Vasamuseum. Byggnaden fick då sina nuvarande blyinfattade fönster, trapptillbyggnad och spånbeklädnad. Ornäsloftet blev ett besöksmål och det är Sveriges äldsta museum utanför Stockholm.

Vid den tiden hade också byggnadens märkliga konstruktion med ett dass på övervåningen vävts in i berättelsen som en tänkbar flyktväg och det är denna sägen som berättas än idag. Fastigheten köptes av staten år 1897 och blev byggnadsminne 1935. I byggnadsminnet ingår förutom loftsbygganden även ett bostadshus, en uthuslänga och en smedja.

Bostadshuset fick sitt nuvarande utseende efter en brand i slutet av 1800-talet. Byggnaden är uppförd av timmer med ett tegeltäckt sadeltak. Fasaderna är klädda med locklistpanel och rödfärgade. Smedjan är uppförd av rödfärgat timmer i en våning med ett tegeltäckt sadeltak. Den är belägen nära vattnet på behörigt avstånd från gårdens övriga bebyggelse. Uthuslängan är troligen uppförd i början av 1900-talet i en våning med rödfärgade locklistpaneler och tak av tegel. En ny receptionsbyggnad uppfördes 2001 efter ritningar av arkitekterna Jacob Hidemark och Martin Stintzing.

Foto:
1. Ornässtugan. Foto Karl-Erik Forsslund, 1914.
2. Ornässtugan. Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet.


Alla kategorier, och tidsperiod för omröstning

  • Natur och landskap: 17 – 26 juni
  • Bygga och bo: 1 – 7 juli
  • Kreativitet och tradition: 15 – 21 juli
  • Landmärken: 29 juli – 4 aug
  • Arbete och industri: 12 – 18 aug
  • Livsgärningar: 26 aug – 1 sept
  • Spår av det förflutna: 9 – 15 sept

Skip to content