I slutet av 1800-talet genomgår Sverige omfattande samhälleliga förändringar. Det gamla bonde- och ståndssamhället upplöses till förmån för en mer rationell och modern livsstil; byarna sprängs, folk flyttar från landsbygden in till städerna och verkstäder, fabriker och handelsbodar växer fram. Penninghushållning ersätter den tidigare naturhushållningen vilket leder till högre levnadsstandard och social trygghet för den stora majoriteten. Samtidigt växer det fram en oro för att gamla traditioner och hantverk ska glömmas bort och man börjar på olika håll dokumentera och samla dessa kunskaper för att bevara för framtiden. Man ser på Sverige och svensk kultur som något unikt och betraktar äldre generationers sätt att leva och arbeta med vördnad och beundran. Ur denna sinnesstämning växer hembygdsrörelsen fram.
Även andra folkrörelser av olika slag växer fram och tar inspiration av varandra. Både nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen kommer att stå hembygdsrörelsen särskilt nära. Arbetarrörelsen växer fram som en reaktion på industrialiseringen och den religiösa väckelserörelsen har samlat anhängare i Dalarna sedan 1830-talet. Gemensamt för dessa rörelser är just att de bildas av unga, hängivna personer som reaktioner på stora samhällsförändringar.
Tiden dokumenteras av samtida författare och konstnärer, som Anselm Schultzberg och Ellen Key med flera. En av de mest tongivande gestalterna är Karl Erik Forsslund som år 1900 skriver boken ”Storgården” som blir en slags väckelseskrift för rörelsen. Han flyttar från Stockholm till Ludvika år 1898 och blir med tiden av idébyggarna i hembygdsrörelsen.
Bildandet av DFHF
Utöver Forsslund finns det ett flertal förgrundsgestalter för hembygdsrörelsen i Dalarna, inte minst konstnärerna Anders Zorn och Carl Larsson samt författaren Erik Axel Karlfeldt. En av de främsta är Gustaf Ankarcrona som under 1900-talets första decennier blir en centralgestalt för hembygdsarbetet i Dalarna. Det är på hans gammelgård ”Holen” i Tällberg som Dalarnas Hembygdsförbund (DHF) bildas den 4 juli 1915. Representanter från 11 socknar och redan bildade föreningar träffas och i protokollet fastställs förbundets riktlinjer och syfte.
Hembygdsrörelsens idéer sprider sig nu snabbt och olika slags föreningar bildas i rask takt. Förbundets verksamhet växer och år 1930 sker en sammanslagning med Dalarnas fornminnesförening, föregångaren till dagens Dalarnas museum, för att ”ge ett samlat uttryck åt hembygdsrörelsens kultursträvanden”. Förbundet får nu namnet Dalarnas Fornminnes- och Hembygdsförbund (DFHF).
Bakre raden från vänster: Gustaf Ankarcrona, Anna Soldin och Tora Fabritius från Rättvik, Gerda Boêthius, Ål, Werkmäster, Kerstin Jonsson, Leksand, Ottilia Adelborg, Gagnef, Rull Karin Andersson och Elsa Borg, Mora, Berna, Jansson, Rättvik, Tenn Lars A. Persson, Älvdalen, Ollas Anders Hansson, Rättvik, Axel Boëthius, Ål, Erik Bäckman, Orsa, C G Nordin, som representerade Dalarnas Fornminnesförening, Karl Trotzig, Hedemora, Karl Edvard Hällsjö, Stora Tuna, Lars Åhs, Älvdalen, Karl Erik Forsslund, Ludvika.
Foto: Carl Gudmundsson som representerade Blyberg, Älvdalen
Dagsläget
Idag lever hembygdsrörelsen med oförminskad kraft. Man tar aktiv del i samhällsdebatten, bevakar natur- och miljöfrågorna, samarbetar med skolan, studieförbund och föreningar samt ger ut egna årsböcker, skrifter och tidningar. De nyckelfrågor rörande byggnadsvård och föremålsinsamlande som låg till grund för hembygdsrörelsens framväxt är fortfarande aktuella men arbetet har även breddats. Nu bedrivs lokalhistorisk forskning och människor engagerar sig för bevarande av kulturlandskap och kulturmiljöer.
Dalarnas fornminnes- och hembygdsförening har idag ca 90 medlemsföreningar med runt 17 000 medlemmar.
I Sverige har hembygdsrörelsen drygt 400 000 medlemmar i ca 1800 föreningar.
Källor:
”Rörelsens rötter”, Sven Rydberg
”Hembygdsgårdar Dalarna”, red. Birgitta Dandanell
DFHF’s styrelse består av 7 ordinarie ledamöter och tre ersättare samt landsantikvarien.
Förbundsordförande är landshövding Helena Höij.
1:e vice ordförande är Olle Tranberg.
2:e vice ordförande är Anna-Karin Andersson.
Landsantikvarie är Christer Björklund, Dalarnas museum.
I DFHF’s stadgar definieras förbundets ändamål och syften. Dessa handlar om olika sätt på vilka värnandet av kulturtraditioner och hembygdskunskap utövas inom förbundet och förmedlas till allmänheten. Samverkan med andra verksamheter och organisationer såväl som regionala och kommunala samhällsaktörer betonas.
I stadgarna fastställs även förbundets interna organisation, bestämmelser kring medlemskap, avgifter och ekonomi samt riktlinjer kring förbundets olika sammanträden.
