Ljus påverkar föremål och gör att de bryts ner på lång sikt. Ljus är dock inte en enhetlig företeelse utan det finns olika beståndsdelar i det man till vardags kallar ljus. Ljus är fysisk sett elektromagnetisk strålning och delas upp i flera olika typer av strålning. I museisammanhang är synligt ljus, ultraviolett ljus (UV-ljus) och infrarött ljus (IR-ljus) de man brukar prata mest om. Olika typer av material är olika känsliga och tex textil, papper och plast är extra känsliga.
Det synliga ljuset mäts i lumen resp lux. Lumen används för mätning av ljusflöde och lux för mätning av belysningsstyrka. I museisammanhang är det belysningsstyrka som är intressant och för hög lux bleker ett känsligt föremål. Här finns det gränser för hur hög belysningsstyrka ett föremål tål i förhållande till exponeringstid. Ledbelysning har väldigt låg belysningsstyrka och ligger långt under de gränsvärden som finns.
UV-ljus är strålning vars våglängd är kortare än det synliga ljusets. UV-ljus bryter ner känsliga material. Källor till UV-ljus är främst solen men också äldre typer av lampor tex halogen. Modern ledbelysning avger minimalt med UV-ljus och ligger under de gränsvärden som finns för känsliga material.
IR-ljus kallas ofta värmestrålning. Det är dock inte rakt av samma sak men i föremålssammanhang är det värmen som ev avges som är utmaningen. Tex glödlampor eller halogenlampor blir varma och har man en stor del lampor av detta slag kan temperaturen i ett rum påverkas. Detta kan vara skadligt för museiföremål. Ledbelysning avger dock inte IR-strålning och blir inte heller varma.
För ytterligare info se Riksantikvarieämbetets Vårda väl serie. https://www.raa.se/hitta-information/publikationer/varda-val-blad/
